Tankeorganisation

…underbar tredjeruta från Jan Berglin…:

Vet inte… det är nåt med lärarinnans ögon som säger “ja… precis så är det”…

Andra bloggar om: berglin, leverflundra

I SvD idag finns en lång intervju med Björn Ulvaeus, som tagit en stor del i debatten om religion, yttrandefrihet och humanism på senare tid. Seriös, väl avvägd intervju, som tar upp väsentligheter. Men RUBRIKEN? “Ulvaeus sjunger ut”? Kom igen…

Andra bloggar om: björn ulvaeus, humanism, svd, rubriker

Alltså, jag är den första att erkänna att jag gillar enkla, principstyrda saker, vilka de än vara månde. Jag ogillar undantag. Ge mig EN regel som man kan använda för ALLT. Sverige är ett demokratiskt samhälle. Därför ska man inte ha ett kungahus. Vi har föreningsfrihet i Sverige, därför ska det inte vara obligatoriskt att vara med i en studentkår. A ska följa av B som ger C och så vidare. Gott så.

Men studentkårsdebatten de senaste veckorna, som troligen kommer leda till att göra att kårobligatoriet avskaffas, blandat med den livliga debatten kring fackens rätt att ta till stridsåtgärder som omgärdar en viss göteborgsk restaurangägares synnerligen obstinata och ideologiskt renläriga motstånd mot kollektivavtal, har fått mig att fundera över vad kårens roll i framtiden kan vara.

Det allra största problemet (om man vill se det som ett problem) bör vara att en kår som inte är obligatorisk inte kan ses som en representant för samtliga studenter vid ett lärosäte/program/institution eller liknande, utan bara för sina medlemmar. Jag antar att man fortfarande vill se studentkårerna som en instans i beslut om de studerandes situation. Vilken vikt ska man lägga vid ett remissvar från en studentkår i framtiden? Från universitetsstyrelsernas sida är ett rimligt svar “ingen alls”. Det kan synas som ett mindre problem att medlemskapstalet går från 100% till… jag vet inte, 80%?, men det innebär att kårens legitimitet går fullständigt förlorad. Det blir en intresseorganisation bland andra.

En annan sak som studentkårer i framtiden inte bör hålla på med är studiebevakning. Detta är (eller bör vara) en av de huvudåtaganden som studentkårerna har idag. Men, som högre studier ser ut idag har inte varje student en egen tutor, utan man går i utbildningsprogram eller i alla fall kurser som består av ett flertal studenter. En förändring (till det bättre) i denna utbildning är därför en kollektiv förbättring för samtliga studenter på programmet, d.v.s även de studenter som står utanför kåren! För att överleva och skaffa nya medlemmar bör kåren därför inte syssla med saker som kommer även icke-medlemmar till nytta.

Vad kan/kommer då kåren syssla med? Ett antal saker kan vara t.ex. rättshjälp till sina medlemmar, bostadhjälp till sina medlemmar, och interna fester för sina medlemmar. Men det är det enda. Att besluta om hur utbildningen ska se ut blir något som universiteten får ta hand om själva, utan hjälp av sina studenter.

Det kanske är bra, jag vet inte. Vad jag dock hoppas på är att vår nya, principfasta regering tycker att demokrati till fullo är lika viktigt som föreningsfrihet, och hoppas att kungahuset åker i papperskorgen samtidigt som kårobligatoriet. Meh.

Andra bloggar om: kårobligatoriet, kungahuset, regeringen

Staten ersätter uthällt vin… jaså, värden var inte värd mer än ett 59-kronorsvin…

I så fall kan jag tipsa om att lyssna på “The Hum” eller “Bloop” sent på natten… särskilt om man är ensam. Också ett recept för sömnlöshet…

Andra bloggar om: bloop, the hum, mardrömmar

…att GeoTagga det här inlägget? Följande det här inlägget på lemonad (eller inte egentligen… faktiskt följande det här inlägget hos Mickey J. Barczyk) så kan jag väl, i brist på intressanta saker att skriva, skriva var jag skriver inlägget. Kanske är det bra.

Andra bloggar om: geotaggat

Ja! När man är berusad bör man verkligen inte blogga. Men jag måste klippa in en liten snutt från en artikel jag läser just nu:

Speaking to the American Humanist Association, Dawkins once said, “I think a case can be made that faith is one of the world’s great evils, comparable to the smallpox virus but harder to eradicate.”

Dawkins, alltså. Vilken cool kille (inte… egentligen. Motsatsen till cool kanske, men måste man ta allt bokstavligt? Häftig kille, då.)

Andra bloggar om: dawkins, ateism, religion, fylla

Cancerforskaren och allmänna kulturpersonligheten Georg Klein samtalade idag med Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna och serieentreprenör. Arrangörerna var Humanisterna Uppsala, platsen en fullsatt hörsal 2 i Ekonomikum och temat var “Varför tror folk på konstiga saker?”. Otroligt intressant. Klein är spränglärd, och lyckas faktiskt citera på Bach på tyska, Laplace på franska och en dansk sonettkrans utan att det låter pretentiöst. Kvintessensen av en europeisk intellektuell. Sturmark lyckades bara hjälpligt styra samtalet dock, behållningen var förstås Klein. Men det var nog ett medvetet val av Sturmark att hålla sig lite i bakgrunden.

Varför trodde folk på konstiga saker då? Enligt Klein kort och gott för att de behöver det. Ett behov, nedärvt sådant, att känna sig behövd, att känna någon slags yttre mening med sitt liv. Men någon sådan mening finns inte, och man måste lära sig att klara sig utan den… att skapa en mening utifrån sig själv. Eller utifrån sin omgivning. Klein säger på frågan vad meningen med hans liv är: “ingenting alls”. Bra svar. Inte med mitt och ditt heller.

Andra bloggar om: humanisterna, religion, georg klein, christer sturmark

Intressant debattarktikel i dagens UNT: Lennart Philipson, professor emeritus vid KI, levererar en bredsida mot de teologiska fakulteterna vid de statliga universiteten. Något som man kanske inte sett sen Hedenius (Hedenii?) tid? Philipson går ut hårt:

“[…]Kristna, muslimer och judar har under 2 000 år hämmat utvecklingen och begått oförrätter i Guds, Allahs och Jahves namn. Politikerna i Sverige och många andra länder har likväl länge tillåtit religiösa friskolor, gudstjänster i TV och kanske mest flagrant teologiska fakulteter vid våra universitet.”

Han går också till attack mot prästernas kanske största roll i nutiden, den som “själasörjare” (intressant artikel av Torbjörn Tännsjö om det här), och slår fast att universitetsutbildning i det ämnet bör ligga hos psykologin och neurovetenskapen, ty:

“Själen är endast ett religiöst begrepp och det finns inga vetenskapliga hållpunkter på att den över huvud taget existerar som en separat enhet.”

Tack, Lennart Philipson! Även om jag ser religiösa friskolor och gudstjänster i TV som kanske större hot mot människors mentala hälsa än den relativt oförargliga, teoretiska religiösa utbildning som sker vid landets universitet (själva PRÄSTUTBILDNINGEN sker vad jag förstår på privata institut efter genomgången teologisk grundutbildning…eller?) så ser jag ändå det som viktigt att dra i varje tråd. Kyrkan är helt enkelt skild från staten, det är dags att inse det nu.

Andra bloggar om: religion, prästutbildning, teologi, kyrkan

Hade den stora glädjen att bevista Esbjörn Svensson Trio:s (varning: länken leder till en flash-sida… hur jobbigt är det inte med bara-flash-sidor? Ett bra blogginlägg på temat E.S.T. finns i stället här) premiär för sin nya turné “Tuesday Wonderland” igår. På konserthuset i Stockholm. Vilken jävla upplevelse. Jag fick en relativt bra plats på parkett, mitt bland det tyska skivbolagsfolket, och bandet, tillsammans med ljud- och ljuskonstnärer som jag glömt namnet på lyckades att få det relativt tråkiga konserthuset att bli magiskt. Esbjörn Svensson är förstås virtuos på sin flygel, Dan Berglund harmoniserar med sin bas även (och särskilt) när den gnisslar som värst, och Magnus Öström på trummor kan få till och med den mest die-hard Einstürzende Neubauten-fan att le när han brötar på så att pensionärerna i publiken plågat håller för öronen. Samtidigt som man blandar upp med ballader som man bara flyter iväg på. Måste älska det. Det är inte töntigt att lyssna på E.S.T.

Andra bloggar om: Esbjörn Svensson Trio, musik, konsert, jazz