Tankeorganisation

Så… bestämde mig för att en gång för alla få det där fördömda trådlösa nätverkskortet att funka. Genom att följa någon slags blandning av instruktioner från ipw2100-teamet, Michael Melhem’s Weblog och debian.org’s instruktioner om hur man kompilerar om linuxkärnan “the Debian way” (som jag alltid missar något viktigt steg i… därför bra att ha till hands när man gör det) så gav jag mig den på att det skulle funka (har försökt säkert tio gånger förut…). Så… några minnesanteckningar:

1. Identifiera nätverkskortet: Jag har ett Intel PRO/Wireless LAN 2100 (som de flesta som har Centrinoprocessorer… i alla fall så gamla som min), vilket man lätt kan se genom att köra lspci. Då får man tillbaka
   

   ....
0000:01:0a.0 Network controller: Intel Corp. PRO/Wireless LAN 2100 3B Mini PCI Adapter (rev 04)
....

   Detta är väl, för då har Intel jobbat lite på att fixa en driver för det där jäkla kortet.

2. Identifiera att kärnan stödjer allt som behövs för kortet. Detta finns bra beskrivet i INSTALL-dokumentet från ipw2100-folket. I korthet behöver man stöd för trådlöst nätverk, stöd för laddning av firmware samt lite krypteringsprylar. Jag hade inte stöd för laddning av firmware, så jag fick kompilera om kärnan (två gånger… första gången hade jag av misstag tagit bort stöd för pakethantering eller något, så ingenting funkade).
3. Nästa steg, enligt Melhems utmärkta tutorial, är att ladda ner firmware från ipw2100-hemsidan, packa upp det och lägga de resulterande tre filerna i /usr/lib/hotplug/firmware/, vilket vanligen är det ställe där systemet letar efter firmware. Detta gick alldeles utmärkt, inga problem. Jag tänkte mig att installera den senaste versionen av ipw2100-drivern, d.v.s version1.1.3, så jag laddade ner den senaste versionen av firmware-filerna.
4. En annan sak man behöver för att kommunicera med sitt nätverkskort är wireless-tools. Jag hade det redan installerat på mitt system från ett av mina tidigare försök, men annars hade det varit lätt att installera det via
   

   #apt-get install wireless-tools

5. Så, då är man då nästan redo att installera drivrutinerna. Vad man vill om man har Debian på sin dator är att slippa kompilera och installera modulerna själv. Som tur är finns källkoden som Debianpaket (måste vara testing dock), som sedan kan installeras med det utmärkta verktyget module-assistant. Således, man hämtade hem källkoden:
   

   #apt-get install ipw2100-source

   .
   Detta kommer även att hämta hem ieee80211-source, som man också måste installera. Nu, jag är osäker vilken ordning man ska göra det i, men för mig funkade det att installera ieee80211-modulerna först, d.v.s.

   #module-assistant a-i ieee80211
#module-assistant a-i ipw2100

   Detta gick oväntat smidigt!

6. Sedan ska det bara vara att sätta igång modulen:
   

   #modprobe ipw2100

   ,varefter iwconfig ska ge ungefär följande meddelande:

   lo no wireless extensions.

   eth0 no wireless extensions.

   eth1 no wireless extensions.

   eth2 IEEE 802.11b ESSID:"Luxemburg" Nickname:"ipw2100"
   Mode:Managed Frequency:2.437 GHz Access Point: 00:0D:88:2F:81:97
   Bit Rate=11 Mb/s Tx-Power:off
   Retry min limit:7 RTS thr:off Fragment thr:off
   Encryption key:XXXX-XXXX-XX Security mode:open
   Power Management:off
   Link Quality=100/100 Signal level=-35 dBm
   Rx invalid nwid:0 Rx invalid crypt:0 Rx invalid frag:0
   Tx excessive retries:0 Invalid misc:9 Missed beacon:0

   sit0 no wireless extensions.


   (lite händelserna i förväg… men ungefär).
7. Konfiguration av nätverkskortet: i /etc/network/interfaces läggs följande till:
   

   allow-hotplug eth2
   auto eth2
   iface eth2 inet dhcp
   wireless_essid Luxemburg
   wireless_key XXXXXXXX

   där XXXXXXXXXX förstås byts ut mot WEP-numret för nätverket Luxemburg.
8. Sätt igång kortet:
   

   #ifup eth2

9. Det funkade… tills man startade om datorn. Då låste sig bootsekvensen med följande meddelande i en loop:
   

   ipw2100: eth1: Failed to start the card

   Det visade sig att i filen /etc/modprobe.d/aliases så stod det att modprobe skulle försöka sätta igång eth1… och då det trådlösa nätverkskortet var eth2 så gick detta förstås inte. Alltså ändrade man alla eth1->eth2, och då funkade det att starta om datorn.
10. Nu funkar det, i stort sett. Jag har ännu inte rebootat igen för att se om det funkar då, men det här inlägget skrivs via det trådlösa nätverkskortet! Stort framsteg!
    EDIT: Det där fungerade ju så där bra. Fortfarande försöker dator dra igång eth1 när man startar… en tillfällig lösning är att helt enkelt stänga av den automatiska igångsättningen av det trådlösa nätverkskortet genom att helt enkelt ta bort auto eth2 i /etc/network/interfaces. Fult.

Andra bloggar om: linux, debian, trådlöst nätverk

Håller på att läsa Svante Nordins biografi över Ingemar Hedenius, Ingemar Hedenius - en filosof och hans tid… har inte kommit överdrivet långt än, kommer säkert att skriva mer om det här senare. Slogs bara av de två diametralt olika upplevelser av Uppsala som Ingemar Hedenius och hans studiekamrat Anders Wedberg stod för. Hedenius såg ankomsten till det akademiska Uppsala som en befrielse från den trånga borgliga tillvaron i Stockholm:

“Så blev jag då befriad och kom till Uppsala, utan andra meriter än ett slätstruket studentbetyg och löfte om underhåll”
Nordin, s. 39

Från Wedberg får man en betydligt svartare bild (visserligen efter att ha slagits med de eviga fejderna inom 30-talets Uppsalafilosofi i 4 år…):

“Själv har jag aldrig varit så olycklig som jag var i Uppsala 1931-35 […] 30-talets Uppsala - det är en djup svart brunn, som man klättrat upp ur, men lite av iskylan sitter alltid kvar i fötterna”
Nordin, s. 68

Ooo… sug på den formuleringen. “djup svart brunn…” Två bilder av ett studentliv… på 30-talet, under speciella omständigheter, men ändå precis som jag har uppfattat studentlivet nu. Vissa ser det som den bästa tiden i sitt liv, andra får bestående men. Ehhh… jag antar att det egentligen gäller för alla avgränsade tidsperioder i ens liv… troligen är inte studentperioden speciell på det viset.

Andra bloggar om: hedenius, Uppsala, studentliv

En riktig guldklimp till citat från en av Banverkets tjänstemän flöt upp till ytan i dagens UNT, angående att det är kallt och jävligt på Knivsta tågstation (jag vet inte varför jag klickade på länken, visar väl mest hur långt det har gått med min mediebesatthet ):

— Jag kommer från Norrbotten och där existerar inte infravärme. Det gäller att vara beredd på ett hårt klimat och klä sig väl.

Jag kan inte annat än hålla med. Infravärme, jo jag tackar! Vad ska de hitta på härnäst?

“Teorin” om att det finns en intelligent designer som ligger bakom skapelsen har varit aktuell den senaste tiden på grund av beslut i amerikanska skolstyrelser om att denna förklaringsmodell är likvärdig med, och i kristna fundamentalisters ögon överlägsen den darwinistiska evolutionsläran. Det blev riktigt kul för någon vecka sen, då en domare i Pennsylvania dömde ut undervisning i ID som varande i strid med den amerikanska konstitutionen:

“I våra övervägningar har vi tittat på den principiella frågan om huruvida ID är vetenskap. Vår slutsats är att det är det inte”, heter det vidare, samt att “ID inte kan kopplas loss från sina kreationistiska, och därmed religiösa, rötter”.

Sverige försöker hänga med, och man har i vissa tidningar skapat någon slags debatt kring ämnet, även om det känns som om den går lite på konstgjord andning här. Det finns helt enkelt mycket få som offentligt vill ersätta en väl underbyggd teori som evolutionsteorin med något fullständigt utan förklaringskraft förutom den metafysiska. Men men, det finns några som ville rida på den uppenbara framgångsvåg som ID haft i USA (även om den nu verkar vara slut) och i UNT har det diskuterats fram och tillbaka på debattsidorna ett tag nu.

Nåja, att diskutera de uppenbara nackdelarna med ID är att slå in öppna dörrar. Det räcker med att säga, med … någon fysikers ord… “vem har bett om den?”. I det fallet gällde det en partikel som kullkastade en enkel modell, i det här fallet gäller det spekulationer som går långt utöver vad observationer av naturen stöder. Vad jag i stället ville kommentera är de missförstånd som vissa har när det gäller vad ID-förespråkarna avser när de pratar om intelligent design. Detta finns både på pro- och kontrasidan och gäller “skapande av världen” i motsats till “upprätthållande av världen”. Några exempel ur den debatt som förts på UNT.se samt på det svagt besökta debattforumet på studenttidningen Ergos hemsida (tre separata citat, som alla visar på samma grundläggande misstag):

Fattar inte dealen med intelligent design. Världen är alltså för komplicerad för att ha uppstått av en slump, så det måste finnas en intelligent skapare, men vem skapade i så fall skaparen? Någon ännu mer intelligent? Vem skapade i så fall denna überintelligenta skapare? Det blir ett cirkelresonemang. Verkar betydligt enklare att bara tro på att världen uppstått helt oförklarligt än att något oförklarligt väsen skapat den, det blir ju bara ytterligare en komplicerande faktor.

[…] jag ser inte varför de två teorierna inte skulle gå ihop? (förutsatt en rimligt snäll tolkning av ID) Det finns väl inget som utesluter att man både tror på att något högre väsen “satt igång” livet på vår lilla planet och att det sen har utvecklat sig enligt Darwins teorier?

Alternativen om att livet kom till jorden via kometer eller liknande skjuter bara upp frågan till en annan tid och plats. Den i mina ögon trovärdigaste teorin idag är att livet uppstod genom naturlag. Men vi vet inte, eftersom vi inte fullt ut lyckats finna de kemiska grunderna till sådan naturlag. Vi vet inte heller vad för strikturer som möjliggör naturlagarnas utformning och varande… På samma sätt talar “Big Bang” inte om hur uiversum faktiskt startade (vad som möjliggjorde och utlöste “Big Bang”) utan endast utvecklingen från expansionsögonblicket. ID talar inte nödvändigtvis emot vetenskap, utan är - i brist på bevisning för eller emot - en lika god förklaring som någon annan till frågor som “hur startade det hela, vad satte universum i rörelse i första taget, var kommer dessa naturlagar ifrån” o.s.v.

Enligt de tre citaten ovan som kommer från tre olika debattörer (typ anonyma) skulle naturvetenskapen kunna vara likvärdig med ID, då man pratar om “hur livet skapades”. Men detta, tror jag är en farlig inställning, det är att blunda för vad ID-förespråkarna egentligen säger. Jag tror inte de är nöjda med att vara undanträngda till områden som naturvetenskapen (inte ännu) har intresserat sig för, som “fanns före big bang”, eller om det skulle kunna vara så att någon skapade världen och sedan lämnade den. Nej, de vill mer än så. De vill få in en intervenerande gud (”designer”) i spelet, någon som detaljstyr precis allt som händer. Alla deras argument handlar om små, små detaljer som de anser att evolutionsteorin inte i tillräckligt stor utsträckning kan förklara (ett exempel: de små flageller som encelliga organismer använder för att röra på sig).

Det duger således inte att avfärda dem med ett ryck på axlarna, och säga att “tro du det om du vill, det kan hända att du har rätt. Det påverkar inte mig.” Tyvärr så påverkar det alla. ID-förespråkarna vill inte bara diskutera metafysik, de vill i allra högsta grad vara med i det vetenskapliga spelet, för att kunna tränga ut evolutionsteorin. Det stora problemet är att de vill vara med i spelet, men de vill inte följa reglerna. Det är klart, har man en Gud i ryggen så spelar det kanske ingen roll att man inte kan publicera sig i Nature.

Heh! Vilket schysst namn på det första inlägget! Kunde inte drista mig till att ändra titeln, men jag ändrade språket på titeln på standardinlägget som låg här innan. Och sen tog jag bort utropstecknet, mest för att jag gillar punkter i rubriker.

Så, varför satte jag igång det här? Sätter igång en blogg? Jag gillar orsaken som någon annan, tidigare och mycket mer kvick bloggare än jag, hade (ska kolla upp den länken): för att alla andra gör det. Men! Jag kan uppdatera min orsak: för att så många gör det så att det nästan börjar bli ett dåligt skämt att börja. Och jag gillar dåliga skämt. En annan orsak är att klockan är halv sju på morgonen och jag på grund av en ytterst dålig planering av när jag ska förlägga dygnets vakna timmar inte har kunnat sova på hela natten, och därför tillbringat (ja! jag skrev nästan spenderat, trots att det är en horribel anglicism) halva natten med att surfa på just bloggar. Kan de… etc. Blev lite inspirerad helt enkelt.

Men jag tycker faktiskt att bloggandet är ett otroligt kul fenomen. Någon slags cyberexhibitionism, men något som faktiskt kan vara till nytta för en själv (ja… jag vet att man borde vara ambitiös och i de flesta av sina påståenden hänvisa dels till andra bloggar och dels till information på andra ställen på det världsomspännande nätet… men inte idag… inte denna morgon (06:38 as we speak)). Jag har inga illusioner om att någon annan någonsin kommer att läsa det här, så därför kan jag ju fokusera på nyttoaspekten för mig själv: ett slags personlig elektronisk loggbok, där man organiserar sina tankar om omvärlden (därav namnet på den här bloggen: tankeorganisation). Vilket väl är, antar jag, vad en blogg…öhhh…trött. Är. Ska vara. I alla fall: väsensskilt från en dagbok, där man organiserar tankar om… jag vet inte… sig själv? Relationer. Ska inte göra det här. Eller försöka att inte.

I alla fall: fanns ju ett par saker man borde tänka på när man satte igång en blogg:

• Språket: jag märker att många svenskar skriver på engelska när de skriver sin blogg. Ja, varför inte, om man vill att alla ens utländska vänner ska läsa det man skrivit. Vissa verkar också tro att de skriver bättre på engelska (och många gör det säkerligen). Men jag vet inte, jag hade nog tänkt att blanda lite. Jag märker att man, trots att man tror att man är mycket bra på engelska, skriver hackigt och förenklat. Tyvärr. Men om det är något som kan vara av större intresse, så visst.
• Blogtjänsten (heter det så? en snabb sökning på google tyder på att det INTE heter så (101 resultat; Menade du: byggtjänst)): Jag valde blogsome… tyvärr verkar deras tjänst vara ganska långsam. Men det var baserat på WordPress, och det är bra, nej?
• Titel: se ovan. Koolt att man kunde få adressen tankeorganisation.blogsome.com… “tankeorganisation”… som i att organisera sina tankar. Men det känns även som om det skulle kunna ha andra konnotationer. Kanske ett ämne för ett senare inlägg.
• Fokus: jag vet. Bloggen måste vara fokuserad för att vara intressant. För vem, undrar jag? Själv är jag mycket ofokuserad, så det kommer att bli kommentarer inom ett stort område. Tyvärr.

Ok, det var nog allt för det första inlägget… borde skriva kortare.