Hedenius I: Två bilder av Uppsala
Håller på att läsa Svante Nordins biografi över Ingemar Hedenius, Ingemar Hedenius - en filosof och hans tid… har inte kommit överdrivet långt än, kommer säkert att skriva mer om det här senare. Slogs bara av de två diametralt olika upplevelser av Uppsala som Ingemar Hedenius och hans studiekamrat Anders Wedberg stod för. Hedenius såg ankomsten till det akademiska Uppsala som en befrielse från den trånga borgliga tillvaron i Stockholm:
“Så blev jag då befriad och kom till Uppsala, utan andra meriter än ett slätstruket studentbetyg och löfte om underhåll”Från Wedberg får man en betydligt svartare bild (visserligen efter att ha slagits med de eviga fejderna inom 30-talets Uppsalafilosofi i 4 år…):
Nordin, s. 39
Ooo… sug på den formuleringen. “djup svart brunn…” Två bilder av ett studentliv… på 30-talet, under speciella omständigheter, men ändå precis som jag har uppfattat studentlivet nu. Vissa ser det som den bästa tiden i sitt liv, andra får bestående men. Ehhh… jag antar att det egentligen gäller för alla avgränsade tidsperioder i ens liv… troligen är inte studentperioden speciell på det viset.“Själv har jag aldrig varit så olycklig som jag var i Uppsala 1931-35 […] 30-talets Uppsala - det är en djup svart brunn, som man klättrat upp ur, men lite av iskylan sitter alltid kvar i fötterna”
Nordin, s. 68
Andra bloggar om: hedenius, Uppsala, studentliv
