Tankeorganisation

Hmmm… var ett tag sen jag skrev, verkar det som. Får väl ursäkta mig själv inför mig själv att jag har haft en otrolig massa att göra på senaste tiden, och att man inte är så otroligt kreativ då. Förbannade TV! Pratade just med en kompis om det där, och hans förslag var att inte ens skaffa sig en dumburk (heh! är det någon som säger så fortfarande? det känns ganska, jag vet inte… Kalle Anka… eller Knasen). Nåja, det är inte därför jag är här. Vad jag egentligen tänkte sätta på pränt var lite kommentarer kring några program featuring Richard Dawkins som jag precis sett: “The Root of All Evil?” (Torrent för del 1 och del 2). I två program vill Dawkins undersöka vad religionen spelar för roll idag och varför folk väljer att tro. Redan titeln på programserien sätter ju tonen, och i den stilen fortsätter Dawkins. Ett fullständigt rasande angrepp på allt vad religion (i form av gudstroende heter) och ett brandtal för en förnuftsbaserad syn på naturen. Tyvärr ganska ostrukturerat. Jag tror att den gode professorn vill, i det första programmet undersöka vad för konsekvenser en kristen/judisk/muslimsk grundsyn har i form av krig, hat och avfärdande av naturvetenskapliga rön, och i det andra programmet titta vidare på hur religiösa trosföreställningar förs vidare, generation efter generation. I det andra programmet argumenterar han även för hur kristen etik som den kan tolkas ur guds handlingar i bibeln har jobbiga konsekvenser.

En intressant, och definitivt mycket modig idé att sända ett sådant här program (det sändes på brittiska channel 4). Tyvärr tycker jag inte att Dawkins nådde riktigt ända fram med sina idéer. I sitt val av intervjupersoner (antingen fundamentalistiskt religiösa personer i vars närvaro dawkins mest blev upprörd, eller övertygade ateister) framstod hela serien som något onyanserad. Dawkins har förstås rätt i det mesta han säger, men den här serien tillförde egentligen inte så mycket.

Andra bloggar om: Richard Dawkins, religion

Efter en otroligt upptagen vecka och sedan en bloggtjänst som bestämde sig för att lägga ner ska jag ta och skriva ett inlägg… ett kort sådant. Mest för att visa dra uppmärksamhet till den otroligt coola gråa rutan som ska visa sig till höger på sidan… den med artisterna. Jag tog efter “Anders i Uppsala” och la till en länk till den här veckans mest (av mig) lyssnade artister genom last.fm: en av nätets häftigaste tjänster just nu för den uttråkade kontorsarbetaren med musikfiler på datorn. Men nu har jag tusen andra saker jag måste göra, bl.a. svara på mail. Har fortfarande några nyårsmail att besvara…

Andra bloggar om: musik, last.fm

Heh… veckans Berglin i SvD är helt genialisk. Ett utklipp:

Så jävla sant. Det sägs att man behöver utsättas för 10000-12000 timmars “intensivt engelskt språkbruk” (Christer Laurén i Tvärsnitt 1:05… fast bara pappersversion…) för att behärska språket bra. Det skulle innebära tre och ett halvt år i ett engelsktalande land (om man utsätter sig för engelska åtta timmar om dagen). Man är inte så bra som man tror…

Andra bloggar om: berglin, engelska

Jag tillbringade någon halvtimme nu efter jag hade tittat på Terry Gilliams utmärkta De Tolv Apornas Armé med att surfa runt och titta på lite olika diskussioner om religion som finns därute, där på nätet. Ja, jag inser att jag bara skrivit om religion de senaste inläggen, beror nog på att jag läser om Hedenius just nu samtidigt som jag under en ganska lång tid varit intresserad av de filosofiska implikationerna av existensen av en gud (nåja… jag ska inte vara sån… sen jag läste religionsfilofi på universitetet). Jag har såvitt jag vet aldrig känt något behov av att ha en gudstro. Kanske det är mest en uppfostringsfråga… jag kan inte komma ihåg att jag som barn någonsin åkt till en kyrka förutom till ett bröllop. Och en julotta. Men jag är konfirmerad, något som man typ gjorde där jag kom från. Jag tänkte inte mer på det, jag hade inte religiösa funderingar. Och sen gick jag ur kyrkan, och det var fullständigt smärtfritt. Det var inte för att jag var snål eller något, jag sket helt enkelt i det. Kristendom är en rätt obesvärlig vän för de flesta, man föds, lever och dör i det, men bryr sig egentligen inte så mycket. Kanske slår man irriterat av morgonandakten på P1 med ett litet mutter… för att sedan inte tänka ett slag över religion över hela dagen.

Jag har inget behov av en gud. MEN… det finns många där ute som troligen har behov av en, och vissa vill sprida sitt behov, kanske sprida det över mig (kan vara något helt oskyldigt, som att man alltid antar att det första man behöver i en krissituation är en präst). Det är också vanligt att man sammanblandar politiska beslut med kristen tro, beslut som kan påverka mig och mina vänner. Därför är det bäst att skaffa sig ett förhållningssätt till kristenheten och de andra religionerna.

Min utgångspunkt till ett förhållningssätt är att de har fel. Rent faktuellt… fel (jag måste inrikta mig på kristendomen, eftersom den är den enda jag vet något om) Bibeln är en samling sägner, och mycket av de händelser som står där är antingen påhittade eller betydligt överdrivna. Moses delade inte på röda havet(?) och Jesus utfordade inte 1000 människor med två fiskar. I princip skulle de här händelserna kunna gå att kolla, och om det inte går så gör deras likhet med tidigare sägner att man kan tveka på deras sanningshalt därför.

Men ingenting av ovanstående spelar någon roll, det viktigaste i varje religion är förstås guden. Jag kan här urkilja fyra små öar av åsikt: 1) “Det finns “någonting” “(ofta följt av “…det måste det”)… 2)”Gud finns. Han har följande tio perfekta egenskaper… för att biblen säger detta.” 3) Gud finns inte, och kan inte heler finnas (ateistisik ståndpunkt), och till sist, gudsåsikternas slackers, Agnostikerna: 4) det går inte att få kunskap existensen av en gud ( och därför är frågan meninsgslös?)

Nu, det börjar bli sent, så den eviga frågan om hu man bör ställa sig religiöst får vänta någon dag. Får skriva en del två snart!

Andra bloggar om: religion, ateism, agnosticsim, gud

Björn Ulvaeus intervjuas i senaste numret av tidningen Humanisten av Christer Sturmark. En mycket frispråkig intervju, där han bl.a. fäller uttalandet

“Jag är så oerhört trött på att man ska hysa respekt för en massa villfarelser och tokiga idéer bara för att det kallas religion.”

Detta uttalande fanns med som dagens citat på DN:s ledarsida den 8/1, och har också bloggats av t.ex. Karin Långström Vinge (hmmm… kan inte trackback-pinga till henne. Synd. Nästan hela idén med det här inlägget var att jag skulle testa det). Nåja, poängen var att det här uttalandet nog kan vara ganska provocerande. Vinge skriver indignerat (tack NE för att jag kunde kolla stavningen på det ordet. Har du inte tillgång till NE.se? Börja plugga. Vill du inte börja plugga? Prova att söka efter ordet på Wikipedia. Där finns det inte. Använd ordet upprörd i stället, och be till den gud du kanske tror på att du har stavat rätt)… jajjust det, citatet:

Tja. Jag är oerhört trött på att man ska hysa respekt för en massa villfarelser och tokiga idéer bara för att det kallas musik.

Där fick han… den… den… musikern.
Ulvaeus har ju förstås rätt i sitt uttalande. Då en kristen eller en muslim uttallar sig offentligt om samhälleliga eller politiska frågor så ska de inte utsättas för mindre (eller mer) kritik än någon annan, och visar det sig att det de säger är skitsnack så kan man lugnt gå tillbaka till att ignorera dem . Vill de lassa ut skit om homosexuella som Åke Green gjorde så får man vara beredd på att åka på både ansvar och kritik. Religionen får inte vara en “immunitetsmantel” man kan då på sig och säga vad för skit som helst. Det samma gäller muslimska uttalande om judar, eller vad som helst som vem som helst säger offentligt.

Andra bloggar om: Björn Ulvaeus, Åke Green, Humanisten, Christer Sturmark, kristendom, islam

Det var kallt… -10 grader. Och mörkt. Lite dimmigt. Och jag tog ett foto som jag nu använder för att än en gång testa om Blog this!-funktionen gör det den ska. Men den här gången med en annan layout…

Edit 060107, 01:26. Funkade inte som det skulle den här gången heller. Värdelöst. Nåja… hade kunnat vara en rätt schysst funktionalitet.

Shit, vad Uppsala är mörkt på vintern. Fast då är det tur att de har hängt upp jättemycket lampor i träden över Fyrisån… fast oavsett det, så är det här bara ett testinlägg för att prova flickrs Blog this!-funktion.

EDIT060107 01:10: nä… det funkade inte. EDIT:0600107 01:17… jo det gjorde det, om man tog bort alla backslash-tecken som Flickr! la in…

Har Jesus aldrig existerat som historisk person? Roger Viklund hävdar i en debattartikel i dagens Aftonblad att , nej, Jesus har aldrig funnits. Vad han egentligen hävdar i artikeln är förstås bara att det inte finns några bevis för att Jesus funnits:

Det finns därför inga bevis för att Bibelns Jesus har funnits. Ingen historiker har uppmärksammat hans liv. De tidigaste ”kristna” skribenterna förefaller helt omedvetna om allt som senare förfäktas i evangelierna. Och evangelierna består av rent mytologiskt material, berättelser som av logiska skäl inte kan ha inträffat. Jesus ska först ha levat, varefter alla glömde det för att långt senare plötsligt komma ihåg det.

Inte för att jag tror att det spelar någon roll för de kristna om Jesus skulle ha existerat som historisk person eller inte, man kan alltid förpassa uttalanden om Jesus till högen av saker som inte ska tolkas bokstavligt, eller uttalanden som helt enkelt saknar sanningsvärde. Kristendomen har redan för länge sedan övergett några ambitioner att vara rationell.

Andra bloggar om: religion, jesus, historia

Nättidskriften Edge presenterar varje år en fråga, som de sänder ut till sitt nätverk av tredjekultursintellekuella av vilka många är ledande forskare inom sitt ämne (och kommer från den anglosaxiska kultursfären). Årets fråga är “Vilken är din farliga idé?”. Svaren kommer tydligen att ligga till grund för en bok i slutet av det här året, men svar finns redan givna för ganska många. Det här kan verkligen bli hur intressant som helst. Jag har ännu inte hunnit titta närmare på några av de ibland korta texterna, men en del av dessa tankar kan inte annat än sätta igång fantasin: Kan vetenskapen förklara sig själv? Tanken att vetenskapen måste förstöra religionen står bredvid idén att vetenskapen och religionen är i symbios. Den australiensiska fysikern Paul Davies frågar: har vi förlorat kampen mot den globala uppvärmningen? Osv osv… det här kan man nog återkomma till gång efter gång under året. Ska bli kul när boken kommer ut.

Andra bloggar om: Edge, Third Culture, vetenskap, teknik

I det senaste numret av Humanisten, förbundet Humanisternas tidskrift, presenteras ett nytt pris, Kristallkulan, “för den som kan uppvisa ett paranormalt eller övernaturligt fenomen som inte får att förklara vetenskapligt”… kanske har ett par veckor på nacken, den där nyheten, men jag läste om den först nu. Priset är på 100 000 kr, och är därmed en något mindre version av James Randis “Million Dollar Challenge” som handlar om samma sak. Det är lätt att se hur dessa pris kan vara berättigade, men det är frågan hur mycket Humanisternas pris egentligen tillför, förutom en lokal touch.

Sen kan man fundera över om dessa pris verkligen kan omvända någon. Jag är säker på att de som tror på paranormala fenomen även är sådana som kan tro t.ex. att ett visst fenomen helt enkelt försvinner om man ska försöka testa det vetenskapligt (man kanske skrämmer bort spökena med all sin mätutrustning, vad vet jag?). Eller så tror man helt enkelt inte på resultat man kan få med modern mätteknik, eller så kanske man har förkastat hela det naturvetenskapliga sättet att dra slutsatser på.

Man ska i alla fall akta sig för att dra paralleller till Kent Hovinds bisarra “$250 000 Dollar Offer” för den som “kommer med empiriska bevis för evolutionen”. Där har Hovind ställt en del krav, som i stort sett betyder att man kommer att vara tvungen att vetenskapligt bevisa att det inte finns någon gud för att få priset. Det är också osäkert vem det är som bestämmer när detta är bevisat. Troligen Hovind själv. För att visa hur bisarra Hovinds krav är satte Boing Boing emot, de erbjuder, jag tror det är en miljon dollar för den som vetenskapligt kan bevisa att det flygande spaghettimonstret inte existerar, vilket förstås är en hart när omöjlig uppgift.

Andra bloggar om: förbundet humanisterna, kristallkulan, paranormala fenomen, flygande spaghettimonstret