Hedenius II: ateist eller ateolog?
Ingemar Hedenius har gjort sig känd som den stora svenska kritikern av kristendomen, främst genom sin essä (eg. tre essäer) “Tro och Vetande” från 1949 (har inte läst den än. Men den ligger bredvid mig på nattduksbordet). Men en tanke slår mig när jag läser kapitlet om denna essä i Nordins biografi över Hedenius: är det kristendomen i sig som Hedenius är ute efter eller är det bara de som tanklöst har anammat dem? I brev till Johannes Edfeldt skriver Hedenius tydligen
Här verkar det ju onekligen som om det är personerna inom teologin han vill sätta åt, som han troligen skulle anse är ohederliga i sitt försvar för kristendomen på ett intellektuellt plan. Å andra sidan skriver han i ett brev till Knut Jaensson (angående Nietzsche och Hjalmar Söderberg och hur kristendomen påverkar vissa konstnärer och intellektuella):“[..]Jag har läst en del teologi i höst; bl.a. haft seminarieövningar över en modern svensk teologi (den s.k. lundadito). Borde man inte slå ihop sig några stycken och ansätta dessa lymlar?” - Nordin s. 136.
Även om det här också ligger en kritik mot allt som ligger kring kristendomen (”kristendomsskojeriet”), så finns det ju även en kritik mot själva kristendomen. Och Tro och Vetande ska ju vara en, om inte särskilt originell så i alla fall intensiv kritik mot kristendomen i sig. Men kan det helt enkelt vara så att Hedenius kritik MÅSTE ses i sammanhang av hans kritik mot marxism och existentialism, att de svenska teologerna helt enkelt fanns lättillgängliga och tacksamma att kritisera av Hedenius? De hade otur helt enkelt. Fel plats vid fel tidpunkt. I så fall är det ju inte riktigt korrekt, det som skojades om honom i Uppsala på den tiden: “det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet”. Nåja, det här ska bli intressant. Ser fram emot att läsa Tro och Vetande, särskilt.“Den förres ord att kristendomen är mänsklighetens enastående, odödliga skamfläck har egentligen bara det felet att det är en något hysterisk formulering. Låt oss nöja oss med den enkla sanningen att kristendomen och det därifrån oskiljaktiga kristendomsskojeriet är en olycka för vår kultur.”Nordin, s. 100
Andra bloggar om: hedenius, religion, tro och vetande, filosofi
