Tankeorganisation

Ok… jag saknar bildbevis, men tapetserat över hela Uppsala (nåja… iaf på ett elskåp vid turistbyrån samt på en ventilationsmackapär vid ingången till restaurang Rullan på Polacksbacken… vad jag har sett) har det funnits små notiser om sajten svenskstudent.com. Vad är då det här, tänkte jag, glad i hågen och skrev in urlen i min webbläsare. Visserligen kunde kanske en av planschernas budskap (”vill du finna gud” eller något liknande) varnat mig för det som komma skulle, men jag tyckte ändå att det som visade sig på denna sida var ovanligt dumt. Efter en snygg liten disclaimer:

svenskstudent.com is not an official website of Uppsala University, KTH, Stockholm University.

(nä, tacka fan för det… eller gud?) så följde följande lista av “intressanta” ämnen:

• The Source of a Changed Life
  How can you become the person you want to be?
• Toxic Porn: Toxic Sex
  The lure of pornography, what it does to relationships, the symptoms of addiction. How to find freedom.
• Was There Ever Nothing?
  Are you here by human evolution or by intelligent design? What would it be like if you came from nothing?
• Does God Answer Our Prayers?
  What does it take for God to answer our prayers? How do you know he hears you?
• Connecting with God
  Has anyone ever explained to you how to know God

Nåja… det är ju självklart kristna kärnfrågor. I alla fall som de ser ut i den väckelskristna, USA-höger, fundamentalistiska världen. Men vem är avsändare? Vem står bakom svenskstudent.com, och vem tapetserar upp anslag över Uppsala? Finns de på fler ställen? Jag misstänker Livets Ord…

Andra bloggar om: livets ord, svenskstudent.com, kristen höger

Shit, tiden går… och det här hann bli aktuellt och inaktuellt innan jag hann kommentera det. Men i alla fall… Alf Svensson och hans bleke (bokstavligt talat?) efterträdare Göran Hägglund ondgjorde sig på gårdagens DN Debatt över att Affe inte fick bli “ambassadör” för det s.k. Postkodlotteriet. Orsaken var att Alf Svensson uttalat sig mot välsignelse av homosexuella par i Svenska Kyrkan. Göran och Alf blev förstås rasande, de kallar det en “politiska korrekthetens bannbulla” och säger giftdrypande om Postkodlotteriet och dess styrelseordförande Ingela Thalén:

“Det är inte många i dag levande på detta jordklot som faller inom ramen, om “Postkodlotteriets” och Ingela Thaléns syn ska gälla. Enligt Ingela Thaléns synsätt skulle inte ens den framlidna Moder Theresa kunnat vara ambassadör för Postkodlotteriet!”

Oj… för Moder Teresa är ju ett helgon i Katolska Kyrkan, hennes åsikter måste ju alla tycka är bra… Men vad tusan. Det är väl ingen mänsklig rättighet att få den gratis pr som ett “ambassadörsskap” för ett lotteri skulle innebära. Om man antar att det inte bara är ett billigt politiskt trick av Ingela Thalén så tycker jag att Postkodlotteriet har gjort en helt rätt bedömning i den här frågan. Alf Svensson har gjort ett kontroversiellt ställningstagande i en fråga och måste dra konsekvenserna av detta. Vad man säger betyder faktiskt något, och att Postkodlotteriet inte vill bli förknippade med en viss åsikt är förståeligt. Det är ingen “bannbulla”, det har ingenting med yttrandfrihet att göra. Yttrandefrihet utan ansvar är inte mycket värt.

Andra bloggar om: politik, kristdemokraterna, homoäktenskap, postkodlotteriet

Heh… kanske är dags att fortsätta lite på den otroligt slarvigt skrivna texten på det här ämnet som jag klämde ur mig förra gången. Lite triggad av artikeln “Humanism bortom ateism” av Fredrik Bendz (mannen bakom ateism.se) i Tidningen Humanisten nr. 4 2005. Även om temat i den artikeln är något annorlunda, d.v.s om Humanismen (genomgående med versalt H i artikeln… kanske lite skumt) är en ateism, har det ändå lite bäring på frågan på huruvida man bör vara agnostiker eller inte. För medan den lexikala definitionen av agnostiker kan vara t.ex.

“…åsikten att vi inte vet om Gud finns eller ej; eller, mera allmänt, skepsis inför möjligheten att få svar på ‘de eviga frågorna’” - (från Nationalencyklopedin)

så hävdar Bendz i sin artikel att man samtidigt kan vara gudstroende och agnostiker, och att det är detta som skiljer agnosticism från så kallad “svag ateism”, definierad genom sin avsaknad av gudstro. Denna indelning i svag och stark ateism, där den starka ateismen är en tro på att gudar inte finns, får mig att misstänka att det de flesta som säger sig vara agnostiker i själva verket är svaga ateister. Detta för att en total agnosticism i den mening som NE vill sälja i själva verket är ett väldigt starkt påstående. Det finns visserligen mycket få som skulle säga att vi vet att det existerar eller inte existerar en gud, men att gå därifrån till att påstå att det är principiellt omöjligt att få reda på det är ganska långt. Kanske.

Det finns förstås också möjligheten att säga att “jag vet inte om det finns en gud eller inte, och det spelar heller ingen roll för mig. Frågan intresserar mig inte”. Detta är en rimlig ståndpunkt. Man har förstås ingen skyldighet att förhålla sig till något om det inte påverkar ens liv (eller andras och man själv kan göra något åt det). Men i det här fallet tycker jag nog att det rätta valet är att förhålla sig till gudstron på något vis. Dels för att det ofta finns personer i ens närhet för vilka gudstron spelar en stor roll, dels för att olika former av gudstro och religion spelar roll både i lokal och global politik.

Jag tror att den rätta hållningen bör vara: vi vet inte om det finns en gud eller inte. Det mesta pekar på att det inte finns en gud, jag tror således inte att det finns en gud. Detta är en stark ateism, men man kan förstås inte utesluta möjligheten att det finns en gudomlig varelse bakom allting. Det är bara inte troligt och därför bör man inte tro på det (och följaktligen bör man inte handla som om det fanns en gud). Bör man således vara agnostiker? Njaej. Man bör vara en tolerant, öppen stark ateist.

Andra bloggar om: religion, ateism, humanisten, agnosticism