Ska man vara agnostiker? (del 2)
Heh… kanske är dags att fortsätta lite på den otroligt slarvigt skrivna texten på det här ämnet som jag klämde ur mig förra gången. Lite triggad av artikeln “Humanism bortom ateism” av Fredrik Bendz (mannen bakom ateism.se) i Tidningen Humanisten nr. 4 2005. Även om temat i den artikeln är något annorlunda, d.v.s om Humanismen (genomgående med versalt H i artikeln… kanske lite skumt) är en ateism, har det ändå lite bäring på frågan på huruvida man bör vara agnostiker eller inte. För medan den lexikala definitionen av agnostiker kan vara t.ex.
“…åsikten att vi inte vet om Gud finns eller ej; eller, mera allmänt, skepsis inför möjligheten att få svar på ‘de eviga frågorna’” - (från Nationalencyklopedin)så hävdar Bendz i sin artikel att man samtidigt kan vara gudstroende och agnostiker, och att det är detta som skiljer agnosticism från så kallad “svag ateism”, definierad genom sin avsaknad av gudstro. Denna indelning i svag och stark ateism, där den starka ateismen är en tro på att gudar inte finns, får mig att misstänka att det de flesta som säger sig vara agnostiker i själva verket är svaga ateister. Detta för att en total agnosticism i den mening som NE vill sälja i själva verket är ett väldigt starkt påstående. Det finns visserligen mycket få som skulle säga att vi vet att det existerar eller inte existerar en gud, men att gå därifrån till att påstå att det är principiellt omöjligt att få reda på det är ganska långt. Kanske.
Det finns förstås också möjligheten att säga att “jag vet inte om det finns en gud eller inte, och det spelar heller ingen roll för mig. Frågan intresserar mig inte”. Detta är en rimlig ståndpunkt. Man har förstås ingen skyldighet att förhålla sig till något om det inte påverkar ens liv (eller andras och man själv kan göra något åt det). Men i det här fallet tycker jag nog att det rätta valet är att förhålla sig till gudstron på något vis. Dels för att det ofta finns personer i ens närhet för vilka gudstron spelar en stor roll, dels för att olika former av gudstro och religion spelar roll både i lokal och global politik.
Jag tror att den rätta hållningen bör vara: vi vet inte om det finns en gud eller inte. Det mesta pekar på att det inte finns en gud, jag tror således inte att det finns en gud. Detta är en stark ateism, men man kan förstås inte utesluta möjligheten att det finns en gudomlig varelse bakom allting. Det är bara inte troligt och därför bör man inte tro på det (och följaktligen bör man inte handla som om det fanns en gud). Bör man således vara agnostiker? Njaej. Man bör vara en tolerant, öppen stark ateist.
Andra bloggar om: religion, ateism, humanisten, agnosticism
Roligt att hitta denna blogg - hitkommer jag gärna tillbaka…skriver i min blogg ibland om Gud men kanske mer om ritualer och symbolisering - och döden förstås…alltid lika kul, eller hur?
Petra
Comment by petra — March 9, 2006 @ 11:59
Tackar för det snälla omdömet. Jag vill dock säga att jag försöker skriva mer om människor än om gud. Döden ja… nära förknippat med gudbegreppet, alldeles säkert.
Comment by David — March 20, 2006 @ 23:29