Tankeorganisation

Heh… SvD har fått till en rätt schysst rubrik på en ointressant artikel:

Gud… stackars sossar långt från verkligheten som blir våldtagna av EU-individer på Viagra…

Andra bloggar om: SvD, politik

Så, har haft lite mer tid att läsa än vanligt de senaste veckorna (kanske främst för att sängen i mitt rum varit så till den milda grad obekväm att begreppet “sova” varit uteslutet), och plöjt igenom ett par tre böcker. Två av dessa är mys-pysromanerna “Haunted” av Chuck Palahniuk (ni vet, killen med Fight Club) och “Naked Lunch” av William S. Burroughs (filmatiserades av David Cronenberg för en del år sen, har dock inte sett den filmen). Inte bara är framsidorna relativt lika ( i alla fall typsnittsmässigt), förstasidesrecensionerna (eller vad man ska kalla de där små kommentarerna på framsidan av böcker/filmer, som ska få oss att tro att verket är kritikerrosat) slår även de an samma sträng:

Haunted: “By turns nauseating, darkly funny and brutally graphic”

Naked Lunch: “Not a novel but a booty brought back from nightmare, a coldly implacable look at the dark side of our nature”

Det roliga var att jag inte ens valde de här tillsammans, den ena fick jag rekommenderad för mig (Haunted), den andra köpte jag i Pocket Shop när jag hade bråttom ombord på ett tåg för någon månad sen. Båda de här böckerna har rykte om sig att vara ganska explicita, Naked Lunch rent av pornografisk till vissa delar. Men medan Palahniuk kallt och detaljrikt beskriver en fullkomligt bisarr situation (ett antal människor instängda i en gammal teater, som tävlar i att plåga sig själva… i stort sett) beskriver Burroughs en (alldeles för) normal situation på ett fullkomligt förvridet vis: heroinisters liv och rus. Tror jag. För jag fick inte alls grepp om Naked Lunch.

Även om Haunted är skriven för att skrämma, en modern skräckhistoria, slasherfilmer översatta till dagens verklighet, är nog ändå Naked Lunch mer skrämmande och frånstötande. Det finns ingen historia i Naked Lunch, ingen kronologi, knappt några rollfigurer, den är hoplappad, duplicerad till vissa delar och inkomplett till vissa delar. Men språket flyter, det väcker något hos en, och ofta är det äckel. Sperma, blod, pederasti och död. Och knark. Mycket knark.

Men det är klart, även Haunted är drypande av blod och kuslig att läsa. Särskilt inledningsnovellen (romanen består av 23 noveller med en ramberättelse) “Guts” är något av det gräsligaste som typsatts. Tycker jag. Och jag beundrar romanen för att det känns som den bryter ny mark… jag har i alla fall inte läst något liknande.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, chuck palahniuk, william burroughs, heroin

Det är just nu ogudaktigt (hehe) tidigt på morgonen, kunde inte somna om, så jag bestämde mig för att slänga ytterligare ett öga på den del av “Atheism tapes” (en BBC-serie från 2004 där Jonathan Miller intervjuar vetenskapsmän, filosofer… författare… och så, om ateism… torrent här) där Richard Dawkins är med (har bloggat om program med honom tidigare). Det är jag glad att jag gjorde. Förutom en hel del schysst lärd engelska (mycket “as it were” och “issue” uttalat på det där korrekta sättet med s istället för sh… ordet “deleterious” använd i en mening utan att det låter krystat) blev jag igen slagen av hur häftig Dawkins är. Han är helt skoningslös.

En av de främsta orsakerna till att det fortfarande är viktigt att hävda en ateistisk ståndpunkt, enligt Dawkins, är att gudstro är en vetenskaplig utsaga. Att en utomnaturlig skapare existerar är något som är antingen rätt eller fel, det är en hypotes. Det är två diametralt olika universa man pratar om när man skiljer på ett universum med en skapare och en utan. Därför spelar gudstron en roll, vilket gör att den ateistiska ståndpunkten också har en viktig roll att spela.

Dawkins är ju evolutionsbiolog från början (även om han nu är professor i “Public Understanding of Science”) och har skrivit den utmärkt läsbara boken “The Selfish Gene”. Som biolog måste det kännas ytterst pressande med Intelligent Design-”debatten”… liksom, här finns det en teori med utmärkt förklaringskraft, enkel, rationell och lätt att förstå (teorin om naturligt urval), och sen kommer folk och vill bara inte. Man kan bli matt för mindre, men Dawkins är inte matt, han är upprörd, rasande.

Det finns de som hävdar att Dawkins för fram Darwinismen så hårt att han SJÄLV, i någon mån, kan sägas vara religiös. Jag håller inte med. Visserligen säger Dawkins i intervjun att han har “faith” till Darwinismen, just för dess starka förklaringskraft. Men Dawkins är vetenskapsman. Han poängterar, att om en alternativ teori förs fram som är ännu mer vettig än den rådande, så visst, ta den istället. Villkoren för att överge eller utveckla tron är klart definierade. Det är ingen religion.

Andra bloggar om: Richard Dawkins, ateism, gudstro, religion, Intelligent Design

Eftersom jag just nu under ett par veckor jobbar på ett större labb i västra Tyskland, tänkte jag tillbringa en dag förra helgen i Aachen, nästan på gränsen mellan Tyskland, Belgien och Nederländerna. Kanske äta en våffla. Eller nåt. Det var söndag, så ingen shopping, i alla fall. Detta är en resa på en sisådär tre-fyra mil, dock måste man byta tåg för att komma dit från den lilla håla där labbet ligger. Men tiderna verkade passa utmärkt och jag tänkte mig komma dit på någon timme. Det tog fyra. Varför?

• Misstag 1: jag cyklade från labbet till byns tågstation för att ta det första tåget, typ 20 minuters cykeltur, trots att tåget tydligen stannade precis utanför labbet också…
• Misstag 2 (en sak som förföljde mig under hela dagen): hade för stora sedlar i plånboken (typisk turistgrej det där, är det inte?). Tydligen är inte 20€-sedlar särskilt populära i tyska biljettautomater, vilket gjorde att jag skrapade ihop alla mynt i mina fickor och köpte en biljett som räckte två tredjedelar av vägen. Vilket förstås var fullständigt onödigt, då jag egentligen vet att två tredjedels biljett = ingen biljett när kontrollanten kommer. Det kom ingen kontrollant.
• Misstag 2′: jag kunde inte få in i min feta skalle att stora sedlar inte funkade i automaterna, varför jag sprang omkring på nästa station som en galning och letade efter en automat som ville acceptera mina pengar, trots att det fanns en kiosk som tydligt (?) visade att den sålde biljetter. Inte förrän en brysk tysk dam kommit och upplyst mig om detta faktum fick jag tag i en biljett… och missade min förbindelse.
• DB:s misstag 1: Nästa förbindelse var 30 minuter försenad, vilket gjorde att jag fick tillbringa typ en timme i ett söndagsstängt Düren.
• Misstag 3: Glömde stämpla den biljett jag köpt för dyra pengar på bytesstationen (trodde man kunde göra det på tåget…) vilket ledde till…
• …misstag 3′: hederlig som jag är, hoppade jag av tåget på nästa station, i hopp om att hinna stämpla biljetten och sedan hoppa på tåget igen. Det gick inte. Tåget gick utan mig, och jag var fast i Langerwehe (betyder inte det något… dåligt?).
• DB:s misstag 2: nästa förbindelse mot Aachen var 60 minuter försenad.
• Bra sak 1: köpte en schysst falafel i Langerwehe, som jag glupskt förtärde under väntan på nästa förbindelse.
• DB:s misstag 3: när jag väl hoppat på ett tåg till Aachen, och avslappnat sjunkit ner i en fåtölj, STANNAR tåget på en station mitt ute på vischan! Detta sker när jag sitter i telefon, så jag märker ingenting, förrän jag tittar upp och ser att tåget är helt tomt, och alla passagerare (utom jag) står på perrongen… Jag anade förstås oråd, och gick också ut. Där fick vi reda på att tåget skulle vända och åka till Köln… kul. Vi fick glatt vänta på nästa tåg…

Så kom jag då fram, tre timmar senare än jag tänkt mig. Var det värt det? Tja… varför inte. Aachen var väl schysst. Jag lärde mig att en latte machiato inte är samma sak som en caffe machiato…

Andra bloggar om: resor, tåg, tyskland

Följande meddelande fick jag via SVD Inrikes rss-matning:

Pensionärerna i Fältöversten i Stockholm tvingas även i fortsättningen kånka sina sopor över gården. De stängda sopnedkasten öppnas inte. Det beslutade Hyresnämnden i går. UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren gjorde snabbt en rad kontroller för att se om Göran Perssons närmaste man Lars Danielsson kontaktat honom timmarna efter tsunamin. Men inga spår finns av Lars Danielssons fyra påstådda telefonsamtal, enligt kabinettssekte.

Finns L.D.:s telefonsamtal i Fältöverstens sopnedkast? Men så öppna dem då

Andra bloggar om: Lars Danielsson, sopnedkast, fältöversten, pensionärer