Tankeorganisation

Så, har haft lite mer tid att läsa än vanligt de senaste veckorna (kanske främst för att sängen i mitt rum varit så till den milda grad obekväm att begreppet “sova” varit uteslutet), och plöjt igenom ett par tre böcker. Två av dessa är mys-pysromanerna “Haunted” av Chuck Palahniuk (ni vet, killen med Fight Club) och “Naked Lunch” av William S. Burroughs (filmatiserades av David Cronenberg för en del år sen, har dock inte sett den filmen). Inte bara är framsidorna relativt lika ( i alla fall typsnittsmässigt), förstasidesrecensionerna (eller vad man ska kalla de där små kommentarerna på framsidan av böcker/filmer, som ska få oss att tro att verket är kritikerrosat) slår även de an samma sträng:

Haunted: “By turns nauseating, darkly funny and brutally graphic”

Naked Lunch: “Not a novel but a booty brought back from nightmare, a coldly implacable look at the dark side of our nature”

Det roliga var att jag inte ens valde de här tillsammans, den ena fick jag rekommenderad för mig (Haunted), den andra köpte jag i Pocket Shop när jag hade bråttom ombord på ett tåg för någon månad sen. Båda de här böckerna har rykte om sig att vara ganska explicita, Naked Lunch rent av pornografisk till vissa delar. Men medan Palahniuk kallt och detaljrikt beskriver en fullkomligt bisarr situation (ett antal människor instängda i en gammal teater, som tävlar i att plåga sig själva… i stort sett) beskriver Burroughs en (alldeles för) normal situation på ett fullkomligt förvridet vis: heroinisters liv och rus. Tror jag. För jag fick inte alls grepp om Naked Lunch.

Även om Haunted är skriven för att skrämma, en modern skräckhistoria, slasherfilmer översatta till dagens verklighet, är nog ändå Naked Lunch mer skrämmande och frånstötande. Det finns ingen historia i Naked Lunch, ingen kronologi, knappt några rollfigurer, den är hoplappad, duplicerad till vissa delar och inkomplett till vissa delar. Men språket flyter, det väcker något hos en, och ofta är det äckel. Sperma, blod, pederasti och död. Och knark. Mycket knark.

Men det är klart, även Haunted är drypande av blod och kuslig att läsa. Särskilt inledningsnovellen (romanen består av 23 noveller med en ramberättelse) “Guts” är något av det gräsligaste som typsatts. Tycker jag. Och jag beundrar romanen för att det känns som den bryter ny mark… jag har i alla fall inte läst något liknande.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, chuck palahniuk, william burroughs, heroin