Tankeorganisation

…underbar tredjeruta från Jan Berglin…:

Vet inte… det är nåt med lärarinnans ögon som säger “ja… precis så är det”…

Andra bloggar om: berglin, leverflundra

I SvD idag finns en lång intervju med Björn Ulvaeus, som tagit en stor del i debatten om religion, yttrandefrihet och humanism på senare tid. Seriös, väl avvägd intervju, som tar upp väsentligheter. Men RUBRIKEN? “Ulvaeus sjunger ut”? Kom igen…

Andra bloggar om: björn ulvaeus, humanism, svd, rubriker

Alltså, jag är den första att erkänna att jag gillar enkla, principstyrda saker, vilka de än vara månde. Jag ogillar undantag. Ge mig EN regel som man kan använda för ALLT. Sverige är ett demokratiskt samhälle. Därför ska man inte ha ett kungahus. Vi har föreningsfrihet i Sverige, därför ska det inte vara obligatoriskt att vara med i en studentkår. A ska följa av B som ger C och så vidare. Gott så.

Men studentkårsdebatten de senaste veckorna, som troligen kommer leda till att göra att kårobligatoriet avskaffas, blandat med den livliga debatten kring fackens rätt att ta till stridsåtgärder som omgärdar en viss göteborgsk restaurangägares synnerligen obstinata och ideologiskt renläriga motstånd mot kollektivavtal, har fått mig att fundera över vad kårens roll i framtiden kan vara.

Det allra största problemet (om man vill se det som ett problem) bör vara att en kår som inte är obligatorisk inte kan ses som en representant för samtliga studenter vid ett lärosäte/program/institution eller liknande, utan bara för sina medlemmar. Jag antar att man fortfarande vill se studentkårerna som en instans i beslut om de studerandes situation. Vilken vikt ska man lägga vid ett remissvar från en studentkår i framtiden? Från universitetsstyrelsernas sida är ett rimligt svar “ingen alls”. Det kan synas som ett mindre problem att medlemskapstalet går från 100% till… jag vet inte, 80%?, men det innebär att kårens legitimitet går fullständigt förlorad. Det blir en intresseorganisation bland andra.

En annan sak som studentkårer i framtiden inte bör hålla på med är studiebevakning. Detta är (eller bör vara) en av de huvudåtaganden som studentkårerna har idag. Men, som högre studier ser ut idag har inte varje student en egen tutor, utan man går i utbildningsprogram eller i alla fall kurser som består av ett flertal studenter. En förändring (till det bättre) i denna utbildning är därför en kollektiv förbättring för samtliga studenter på programmet, d.v.s även de studenter som står utanför kåren! För att överleva och skaffa nya medlemmar bör kåren därför inte syssla med saker som kommer även icke-medlemmar till nytta.

Vad kan/kommer då kåren syssla med? Ett antal saker kan vara t.ex. rättshjälp till sina medlemmar, bostadhjälp till sina medlemmar, och interna fester för sina medlemmar. Men det är det enda. Att besluta om hur utbildningen ska se ut blir något som universiteten får ta hand om själva, utan hjälp av sina studenter.

Det kanske är bra, jag vet inte. Vad jag dock hoppas på är att vår nya, principfasta regering tycker att demokrati till fullo är lika viktigt som föreningsfrihet, och hoppas att kungahuset åker i papperskorgen samtidigt som kårobligatoriet. Meh.

Andra bloggar om: kårobligatoriet, kungahuset, regeringen