Kungahuset och studentkåren
Alltså, jag är den första att erkänna att jag gillar enkla, principstyrda saker, vilka de än vara månde. Jag ogillar undantag. Ge mig EN regel som man kan använda för ALLT. Sverige är ett demokratiskt samhälle. Därför ska man inte ha ett kungahus. Vi har föreningsfrihet i Sverige, därför ska det inte vara obligatoriskt att vara med i en studentkår. A ska följa av B som ger C och så vidare. Gott så.
Men studentkårsdebatten de senaste veckorna, som troligen kommer leda till att göra att kårobligatoriet avskaffas, blandat med den livliga debatten kring fackens rätt att ta till stridsåtgärder som omgärdar en viss göteborgsk restaurangägares synnerligen obstinata och ideologiskt renläriga motstånd mot kollektivavtal, har fått mig att fundera över vad kårens roll i framtiden kan vara.
Det allra största problemet (om man vill se det som ett problem) bör vara att en kår som inte är obligatorisk inte kan ses som en representant för samtliga studenter vid ett lärosäte/program/institution eller liknande, utan bara för sina medlemmar. Jag antar att man fortfarande vill se studentkårerna som en instans i beslut om de studerandes situation. Vilken vikt ska man lägga vid ett remissvar från en studentkår i framtiden? Från universitetsstyrelsernas sida är ett rimligt svar “ingen alls”. Det kan synas som ett mindre problem att medlemskapstalet går från 100% till… jag vet inte, 80%?, men det innebär att kårens legitimitet går fullständigt förlorad. Det blir en intresseorganisation bland andra.
En annan sak som studentkårer i framtiden inte bör hålla på med är studiebevakning. Detta är (eller bör vara) en av de huvudåtaganden som studentkårerna har idag. Men, som högre studier ser ut idag har inte varje student en egen tutor, utan man går i utbildningsprogram eller i alla fall kurser som består av ett flertal studenter. En förändring (till det bättre) i denna utbildning är därför en kollektiv förbättring för samtliga studenter på programmet, d.v.s även de studenter som står utanför kåren! För att överleva och skaffa nya medlemmar bör kåren därför inte syssla med saker som kommer även icke-medlemmar till nytta.
Vad kan/kommer då kåren syssla med? Ett antal saker kan vara t.ex. rättshjälp till sina medlemmar, bostadhjälp till sina medlemmar, och interna fester för sina medlemmar. Men det är det enda. Att besluta om hur utbildningen ska se ut blir något som universiteten får ta hand om själva, utan hjälp av sina studenter.
Det kanske är bra, jag vet inte. Vad jag dock hoppas på är att vår nya, principfasta regering tycker att demokrati till fullo är lika viktigt som föreningsfrihet, och hoppas att kungahuset åker i papperskorgen samtidigt som kårobligatoriet. Meh.
Andra bloggar om: kårobligatoriet, kungahuset, regeringen
Föreningsfrihet tycker jag inte är så farligt när det gäller Studentkårerna. Det är en undantag, och alla som pluggar på högskola lär stöta på undantag i alla ämnen, speciellt i matematiken. Studentkårerna är ett positivt undantag.
Däremot har jag svårt att förstå regeln om att högskoleutbildning ska vara avgiftsfri medan man MÅSTE betala till en studentkår för att få skriva upp sig på en kurs. Det går mig på nerverna.
När jag pluggade hade jag inte ekonomiska problem (tills jag började supa ordentligt) men det fanns ju dem som verkligen hade svårt att betala en kåravgift i början av terminen.
Desstuom fanns det studentkårer i sverige som hade skyhöga avgifter för att täcka idiotiska beslut om ombyggnad av matsaler och kårhus, minns att Halmstads studentkår hade kåravgift på 700+ kr och någon kår i Stockholm låg på 500 kr.
Comment by Mickey J Barczyk — February 18, 2007 @ 8:51
Mickey: jag har själv aldrig sett kåravgiften som något problem, men jag är kanske färgad av att US har en rimlig avgift på typ 150 kr (nationsavgiften på 200 kr+ kommer sedan till, men den behöver man inte betala om man inte vill ta del av nationernas utbud). Pluggade dock under någon termin vid både sthlms universitet och kth, då var kanske kåravgiften något hög…
I alla fall… kårens studiebevakningsarbete kommer rimligtvis alla studenter till del, även de som inte är medlemmar. Frågan är således hur man ska finansiera detta arbete? Ska högskolorna själva ta av sin budget och ta hand om studiebevakningen? Kanske, men många högskolor är redan hårt ekonomiskt pressade… det är nog ganska lockande att bara strunta i det då. För studenterna kanske det är bättre att bita i det sura äpplet och införa en obligatorisk studieavgift? Studentkårerna kan sedan få del av dessa pengar för att syssla med studiebevakning och annan relevant verksamhet. Rent studiesocial verksamhet som att servera billig öl kan sedan finansieras av icke-obligatoriska kåravgifter som tas ut från de som vill ta del av verksamheten.
Comment by Administrator — February 18, 2007 @ 14:44
Kommunerna tjänar/får miljoner för nyinflyttade studenter. När jag var kåraktiv fick vi både kommunen betala kårhushyra (ca 1,2 mille) och lön för en informationsavsvarig (minns inte beloppet). Högskolan bidrog också med en del pengar samt annan hjälp (hjälp med avtal, informtionsmaterial, produktionsmaterial mm).
Min erfarenhet från arbetet i studentkåren säger mig att kårerna kan bedrivas utan medlemskapsavgift. De flesta i kårerna arbetar ändå idellt.
Comment by Mickey J Barczyk — February 18, 2007 @ 17:57
Mickey: Hmmm… men du tror inte det stödet var lite betingat av att alla studenter var tvungna att vara med i kåren? Hade högskolan och kommunen lagt så mycket pengar på en kår som bara 50% av studenterna var medlemmar av? Dessutom: jag skulle se en liten fara i att kåren får sina medel från andra håll än de som man ska representera, studenterna. Detta gäller särskilt pengar från högskolan eller kommunen, vilka ofta kommer att vara motparter i diverse förhandlingar för kåren. Oftast är det som är bra för högskolestyrelsen bra för studenterna, men kanske inte alltid. Kanske sponsring från företag är att föredra? Men… det är en osäker inkomstkälla.
Comment by David — February 19, 2007 @ 4:40
De flesta kårerna får pengar från kommun och sin högskola och det funkar. De enda kårer (och nationer) som inte får bidrag är de som ligger på större orter, Lund, Uppsala, Stockholm mfl. De “små orter” får bidrag eftersom i längden är det kummunen och sedan högskolan som vinner mest på att ha en fungerde kår (”student-till-student-reklam” + pengar från staten (både kommunen och högskolan får pengar per student)).
Kårerna är mycket mer än bara fest men arbetet som sker med studentpolitiken syns sällan därför uppfattas det ofta av studenter att kårer är bara supa och ha det roligt. Det är i alla fall min erfarenhet.
Företagen funkar som inkomstkälla, SEB brukar “sponsra” de flesta kårer. Fast företagspengar är välidgt små, det rör sig oftast om 50 000 till 100 000 kr per år och företag.
Comment by Mickey J Barczyk — February 19, 2007 @ 11:22
Omvänt mot ditt argument skulle man kunna säga att kåren har en starkare position att föra studenters talan om den har 80% medlemmar som alla har gjort ett medvetet val att vara med, jämfört med 100% medlemmar, vare sig de vill vara med eller inte.
Comment by Johan — February 24, 2007 @ 18:47