Tankeorganisation

Hade den stora glädjen att bevista Esbjörn Svensson Trio:s (varning: länken leder till en flash-sida… hur jobbigt är det inte med bara-flash-sidor? Ett bra blogginlägg på temat E.S.T. finns i stället här) premiär för sin nya turné “Tuesday Wonderland” igår. På konserthuset i Stockholm. Vilken jävla upplevelse. Jag fick en relativt bra plats på parkett, mitt bland det tyska skivbolagsfolket, och bandet, tillsammans med ljud- och ljuskonstnärer som jag glömt namnet på lyckades att få det relativt tråkiga konserthuset att bli magiskt. Esbjörn Svensson är förstås virtuos på sin flygel, Dan Berglund harmoniserar med sin bas även (och särskilt) när den gnisslar som värst, och Magnus Öström på trummor kan få till och med den mest die-hard Einstürzende Neubauten-fan att le när han brötar på så att pensionärerna i publiken plågat håller för öronen. Samtidigt som man blandar upp med ballader som man bara flyter iväg på. Måste älska det. Det är inte töntigt att lyssna på E.S.T.

Andra bloggar om: Esbjörn Svensson Trio, musik, konsert, jazz

Är det någon som har använt tjänsten eMusic en längre stund? Som kan säga om det är något att ha eller inte? Jag har just avslutat deras “testperiod”, då man, mot att man lämnar sitt kreditkortsnummer ABSOLUT inte förbinder sig till att fortsätta använda deras tjänst efter ett par veckor, det är bara att säga till om man inte vill vara med mer, på bästa gamla bokklubbsmanér.

Anywaaay, om man signar upp sig på 40 låtar i månaden (vilket motsvarar ungefär mina cd-inköp nu), kostar det typ 10 dollar i månaden. Jag skulle säga att det är ganska prisvärt, motsvarar ungefär 2 kronor per låt. En annan bra feature är att nedladdningsformatet är mp3 utan något fånigt drm-skydd… vet inte om man kan ladda ner i FLAC eller något annat lossless-format, dock.

Gjorde snabbt slut på mina 25 provnedladdningar (blev The Decemberists senaste album samt en skiva med American Analog Set)… men… gratis är ju gott… ska man betala? Jag tänker mig att det här är ett utmärkt sätt att konsumera och upptäcka ny musik: man sitter och lyssnar på sin neighbour radio på Last.fm, hör en låt man gillar, söker på eMusic efter den artisten, om den finns där kan man sätta ett bokmärke för senare avlyssning och eventuell nedladdning. Låtarna kan sedan föras över till valfritt bärbart medium och man är i musikhimlen… allt med relativt rent samvete!

Låter som en plan… men funkar det?

Andra bloggar om: musik, mp3, eMusic, Last.fm

Meh… har inte uppdaterat den här bloggen på ett tag, på grund av en gnagande tidsbrist. Men idag är jag ändå för bakis för att få något vettigt gjort, så jag kan lika gärna tillbringa lite tid med att skriva något här. Hmm… kanske något om slumpens underliga spel:

Jag har cirkus 2500 låtar på min bärbara mediaspelare. Under de senaste tre dagarna har jag lyssnat på musik kanske en sisådär 10 timmar (när jag jobbar, cyklar, åker bil osv.) Just nu är jag inne i ett random-stadium, vilket innebär att jag lyssnar på hela låtlistan, slumpad. Som någon slags radio, tillräckligt överraskande, men utan all skit. I alla fall, under de här tio timmarnas lyssnande har låten “Needle in the Hay” med Elliott Smith kommit upp fem gånger. Granted, den finns med två gånger eftersom jag är en sån albumfascist och därmed har med den på två olika skivor i mp3-samlingen. Men jag tycker ändå det är lite skumt. Hur stor är sannolikheten att en låt kommer upp två gånger under 10 timmars lyssnande? Ganska osannolikt, eller? Vissa kanske skulle låta det vara bra så, men inte jag…

Ett popmusikstycke kan väl i medeltal anses vara 3 minuter långt, vilket innebär att man undet tio timmars lyssnande drar igenom ungefär 200 låtar. Vad är således sannolikheten att samma låt kommer upp 5 gånger om man plockar 200 låtar ur en pott på 2500? Man kan se det som om man har två fall när man slumpar fram en låt: antingen är det “Needle in the Hay” med Elliott Smith (positivt utslag) eller så är det en annan låt, vilken som helst (negativt utslag). Om slumpmotorn fungerar som den ska, är låten man få upp ett typexempel på en binomialfördelad variabel, vilket innebär att sannolikheten att få k positiva utslag när man gör n försök är

(1) P(n,k) = C(n,k)*p^k*(1-p)^(n-k),

där C(n,k) = n!/(k!(n-k)!) är den s.k. binomialkoefficienten. I detta fallet är k = 5, n = 200 och p = 2/2500 (p är således sannolikheten att få upp denna låt, eftersom den finns två gånger i låtlistan). (1) kan beräknas och får det numeriska värdet 7*10^(-7)… ganska litet således.

Bör man bli överraskad när något liknande händer? Icke… alla låtföljder är ju precis lika sannolika om låtarna är slumpartade. Men visst märker man vissa följder mer än andra…

Andra bloggar om: slump, statistik, Elliott Smith, musik

Efter en otroligt upptagen vecka och sedan en bloggtjänst som bestämde sig för att lägga ner ska jag ta och skriva ett inlägg… ett kort sådant. Mest för att visa dra uppmärksamhet till den otroligt coola gråa rutan som ska visa sig till höger på sidan… den med artisterna. Jag tog efter “Anders i Uppsala” och la till en länk till den här veckans mest (av mig) lyssnade artister genom last.fm: en av nätets häftigaste tjänster just nu för den uttråkade kontorsarbetaren med musikfiler på datorn. Men nu har jag tusen andra saker jag måste göra, bl.a. svara på mail. Har fortfarande några nyårsmail att besvara…

Andra bloggar om: musik, last.fm