Ännu en…
…underbar tredjeruta från Jan Berglin…:
Vet inte… det är nåt med lärarinnans ögon som säger “ja… precis så är det”…
Andra bloggar om: berglin, leverflundra
…underbar tredjeruta från Jan Berglin…:
Vet inte… det är nåt med lärarinnans ögon som säger “ja… precis så är det”…
Andra bloggar om: berglin, leverflundra
Ja! När man är berusad bör man verkligen inte blogga. Men jag måste klippa in en liten snutt från en artikel jag läser just nu:
Speaking to the American Humanist Association, Dawkins once said, “I think a case can be made that faith is one of the world’s great evils, comparable to the smallpox virus but harder to eradicate.”Dawkins, alltså. Vilken cool kille (inte… egentligen. Motsatsen till cool kanske, men måste man ta allt bokstavligt? Häftig kille, då.)


uhhrgh… sitter och läser en artikel i Der Spiegel om hur det nya internet handlar om “die Nutzer”, användarna och deras samarbetsprojekt, och dess effekt på traditionella medieföretag, samtidigt som jag lyssnar på min grannradio (ja… neighbour radio blir väl grannradio) från Last.fm, har ett antal resedagböcker från vänner och bekanta öppna, samt några bloggar… under vilket jag funderar på vad jag ska skriva på min egen blogg. Vilket jävla offer jag är…
Andra bloggar om: web2.0
Eftersom jag just nu under ett par veckor jobbar på ett större labb i västra Tyskland, tänkte jag tillbringa en dag förra helgen i Aachen, nästan på gränsen mellan Tyskland, Belgien och Nederländerna. Kanske äta en våffla. Eller nåt. Det var söndag, så ingen shopping, i alla fall. Detta är en resa på en sisådär tre-fyra mil, dock måste man byta tåg för att komma dit från den lilla håla där labbet ligger. Men tiderna verkade passa utmärkt och jag tänkte mig komma dit på någon timme. Det tog fyra. Varför?
Så kom jag då fram, tre timmar senare än jag tänkt mig. Var det värt det? Tja… varför inte. Aachen var väl schysst. Jag lärde mig att en latte machiato inte är samma sak som en caffe machiato…
Meh… har inte uppdaterat den här bloggen på ett tag, på grund av en gnagande tidsbrist. Men idag är jag ändå för bakis för att få något vettigt gjort, så jag kan lika gärna tillbringa lite tid med att skriva något här. Hmm… kanske något om slumpens underliga spel:
Jag har cirkus 2500 låtar på min bärbara mediaspelare. Under de senaste tre dagarna har jag lyssnat på musik kanske en sisådär 10 timmar (när jag jobbar, cyklar, åker bil osv.) Just nu är jag inne i ett random-stadium, vilket innebär att jag lyssnar på hela låtlistan, slumpad. Som någon slags radio, tillräckligt överraskande, men utan all skit. I alla fall, under de här tio timmarnas lyssnande har låten “Needle in the Hay” med Elliott Smith kommit upp fem gånger. Granted, den finns med två gånger eftersom jag är en sån albumfascist och därmed har med den på två olika skivor i mp3-samlingen. Men jag tycker ändå det är lite skumt. Hur stor är sannolikheten att en låt kommer upp två gånger under 10 timmars lyssnande? Ganska osannolikt, eller? Vissa kanske skulle låta det vara bra så, men inte jag…
Ett popmusikstycke kan väl i medeltal anses vara 3 minuter långt, vilket innebär att man undet tio timmars lyssnande drar igenom ungefär 200 låtar. Vad är således sannolikheten att samma låt kommer upp 5 gånger om man plockar 200 låtar ur en pott på 2500? Man kan se det som om man har två fall när man slumpar fram en låt: antingen är det “Needle in the Hay” med Elliott Smith (positivt utslag) eller så är det en annan låt, vilken som helst (negativt utslag). Om slumpmotorn fungerar som den ska, är låten man få upp ett typexempel på en binomialfördelad variabel, vilket innebär att sannolikheten att få k positiva utslag när man gör n försök är
(1) P(n,k) = C(n,k)*p^k*(1-p)^(n-k),
där C(n,k) = n!/(k!(n-k)!) är den s.k. binomialkoefficienten. I detta fallet är k = 5, n = 200 och p = 2/2500 (p är således sannolikheten att få upp denna låt, eftersom den finns två gånger i låtlistan). (1) kan beräknas och får det numeriska värdet 7*10^(-7)… ganska litet således.
Bör man bli överraskad när något liknande händer? Icke… alla låtföljder är ju precis lika sannolika om låtarna är slumpartade. Men visst märker man vissa följder mer än andra…
Andra bloggar om: slump, statistik, Elliott Smith, musik
… som alltid är på väg någonstans, vart det än vara må: tag inte med din reservoir(reservoar?)penna ombord på flyget. Om du ändå gör det, se till att du har mycket läskpapper till hands om du ska använda den bland molnen… Jag vet inte om det beror på att jag köper reservoarpennor av dålig kvalitet, men varje gång jag har tagit ombord en dylik penna i mitt handbagage (för att kanske få lite jobb gjort…innan man somnar av ljudet av flygmotorerna, som jag tenderar att göra) har den sprungit läck. Inte bara lite heller, den har sprutat ur sig sin textgivande sav (jepp… poetisk i kväll) i rikliga mängder. Två gånger har jag förbannat min otur att den springer läck PRECIS när man minst behöver det, när man sitter längst in i en rad av trånga flygplansstolar med några (vänliga? ovänliga?) själar mellan en själv och de ack så nödvändiga pappershanddukarna. Men nu har jag formerat en liten teori, som nog faktiskt är mer än så, egentligen.
Trycket. Det är trycket som gör att min penna springer läck. Även om man sitter i en tryckisolerad kammare (of sorts…) så är trycket i kabinen avsevärt lägre när man är vi hög höjd än vid marken. Det innebär att trycket inne i den semislutna miljö som bläckpatronen utgör är i sin tur är avsevärt högre än trycket i kabinen, vilket för med sig att bläcket sprutar ut för att utjämna saker och ting. Jepp… så måste det vara, och därför avrådes från allt reservoirpenneanvändande på hög höjd. Basta.
Andra bloggar om: flyg
Hängde i Tübingen i ett par dagar nu i veckan… vilken stad. Helt sanslöst mysig, verkar det som. Bilden nedan, tagen från slottet (Hohentübingen) österut tror jag, gör den inte rättvisa. Men jag publicerar den ändå:
Vad jag egentligen ville visa var den här skylten. Muckefuck, wtf? Någon slags drink, antar jag, men namnet?
Andra bloggar om: Tübingen
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here