Kårerna är mycket mer än bara fest men arbetet som sker med studentpolitiken syns sällan därför uppfattas det ofta av studenter att kårer är bara supa och ha det roligt. Det är i alla fall min erfarenhet.

Företagen funkar som inkomstkälla, SEB brukar “sponsra” de flesta kårer. Fast företagspengar är välidgt små, det rör sig oftast om 50 000 till 100 000 kr per år och företag.

Min erfarenhet från arbetet i studentkåren säger mig att kårerna kan bedrivas utan medlemskapsavgift. De flesta i kårerna arbetar ändå idellt.

I alla fall… kårens studiebevakningsarbete kommer rimligtvis alla studenter till del, även de som inte är medlemmar. Frågan är således hur man ska finansiera detta arbete? Ska högskolorna själva ta av sin budget och ta hand om studiebevakningen? Kanske, men många högskolor är redan hårt ekonomiskt pressade… det är nog ganska lockande att bara strunta i det då. För studenterna kanske det är bättre att bita i det sura äpplet och införa en obligatorisk studieavgift? Studentkårerna kan sedan få del av dessa pengar för att syssla med studiebevakning och annan relevant verksamhet. Rent studiesocial verksamhet som att servera billig öl kan sedan finansieras av icke-obligatoriska kåravgifter som tas ut från de som vill ta del av verksamheten.

Däremot har jag svårt att förstå regeln om att högskoleutbildning ska vara avgiftsfri medan man MÅSTE betala till en studentkår för att få skriva upp sig på en kurs. Det går mig på nerverna.

När jag pluggade hade jag inte ekonomiska problem (tills jag började supa ordentligt) men det fanns ju dem som verkligen hade svårt att betala en kåravgift i början av terminen.

Desstuom fanns det studentkårer i sverige som hade skyhöga avgifter för att täcka idiotiska beslut om ombyggnad av matsaler och kårhus, minns att Halmstads studentkår hade kåravgift på 700+ kr och någon kår i Stockholm låg på 500 kr.